Föreläsning, 13 September, Sverris

(på tavlan har Sverre målat en graf som jag inte kan bifoga här... jag försöker att beskriva den nedan så bra som möjligt) f(t) går från -DeltaT till DeltaT , höjd 1/(DeltaT) f_DeltaT(t) = 1/(DeltaT)(sigma(t+(DeltaT)/2) - sigma(t - (DeltaT)/2)) . Notera: int_-oo^oo f_DeltaT(t) dt = int_(-(DeltaT)/2)^((DeltaT)/2) 1/(DeltaT) dt = 1/(DeltaT)((DeltaT)/2-(-(DeltaT)/2) = 1 , oberoende av DeltaT ! Låt DeltaT -> 0^+ . Då får vi att f_DeltaT(t) -> delta(t) , per definition. delta(t) kallas för Diracs deltafunktion/impulsfunktionen. delta(t) har följande egenskaper: delta(t) = { oo, t = 0; 0, t != 0 } int_-oo^oo delta(t) dt = 1 : den integralen behöver man inte beräkna, om impulsen inte är så stor.
Ex! i(t) är en impuls runt t_1 och t_2 . För att räkna ut q (totala energin) får man då int_(t_0)^(t_1) i(t) dt = q , denna kan dock approximeras mha Diracs deltafunktion: i(t) ~= q*delta(t-t_0) , där t är ett värde mellan t_1 och t_2 . int_-oo^oo f(t)*delta(t-t_1)dt = f(t_1) , även sigma'(t) = delta(t)
Vi kan inte plotta den rena deltafunktionen egentligen, men man kan ta godtyckliga exempel. Låt g(t) = delta(t-2)+delta(t-3) . g(t) har spikar längst y-axeln vid t=2 och t=3 , och noll annars (se definition ovan). F{delta(t)} = int_-oo^oo delta(t) e^(-jomegat) dt = e^(-jomega*0) = 1 :. f(t) = sigma(t) iff F(omega) = 1 Frekvensområdet för deltafunktionen är oändligt, alltså kan den avge alla frekvenser. F{delta(t-5)} = e^(-jomega5) = e^(-5jomega) , |e^(-3jomega)| = |F(omega)| Dessa är extremt väldefinierade tidsimpulser; de är väldefinierade genom hela spekrat. Om jag (Sverre) då vänder på steken istället, kan jag hitta en extremt väldefinierad transform? Antag (tvärtom) extremt väldefinierad F(omega) : F(omega) = delta(omega - omega_0) , omega_0 konstant. delta(omega-omega_0) innerhåller endast frekvensen omega_0 . Hur ser då motsvarande f(t) ut? Vi använder oss av F^-1{F(omega)} = 1/(2pi) int_-oo^oo F(omega) e^(jomegat) domega = f(t) f(t) = 1/(2pi) int_-oo^oo delta(omega-omega_0) e^(jomegat) domega = 1/(2pi) e^(jomega_0t) Är detta en puls, eller finns den i alla tider? Svar: Det är en extremt långvarig (oändligt långvarig) tidsimpuls. Vi då tar oss från dessa teoretiska ypperligheter och tar en mer tänkbar signal...
Ex! Vi tittar på F16 i formelbladet. F{1/(2pi) e^(jomega_0t)} = delta(omega-omega_0) iff F{e^(jomega_0t)} = 2pi delta(omega-omega_0) => F{1/2 e^(jomega_0t) + 1/2 e^(-jomega_0t)} = 1/2 * 2pi (delta(omega-omega_0)+delta(omega-(-omega_0))) = pi(delta(omega-omega_0)+omega(omega+omega_0)) Om vi har cos : F{cos(omega_0t)} = pi delta(omega-omega_0) + pi delta(omega+omega_0) Om vi ska ta något lite mindre extremt än detta: F14 f(t) = e^(-a|t|) iff F(omega) = (2a)/(omega^2+a^2), a > 0 Om jag väljer ett "litet" a , hur kommer det påverka f(t) ? Svar: Ju mindre a är, desto större blir "svansen" av funktionen (det är en kulle centrerad kring t=0 ) Om man väljer ett större a , så kommer f(t) -kullen bli brantare, och F(omega) bli lägre och mindre brant.

Parsevals formel och spektral avskärning

Antag: |F(omega)| har värde F(omega)>0 mellan omega in [-Omega,Omega] => F(omega) = 0 iff omega > |Omega| Låt Omega = 2pi f_B => F(omega) är bandbegränsad och har bandbredd f_B , där Omega = 2pi f_B iff f_B = Omega/(2pi) , [f_B] = Hz , [Omega]=rad s^-1 F18 är en låda med puls inom denna. Vi kan låtsas att den har en bandbredd och begränsa bandet. Det visar sig att följande gäller: int_-oo^oo (f(t))^2 dt = 1/(2pi) int_-oo^oo |F(omega)| domega . Kommentar: Kvadraten vid f(t) behövs för att undvika negativa signaler; absolutbeloppet behövs för att undvika komplexa transformer. Vi kan undersöka om hur mycket som går förlorat om man kapar en signal för att kunna undersöka den som en bandbredd.
Ex. Samband mellan varighet (i tid) och approximativ bandbredd för en funktion. f(t) = sigma(t+t_0) - sigma(t-t_0) (F18) :. f(t) = 0 om |t|>t_0 Varighet: 2t_0 => F(omega) = (2sin(omegat_0))/omega F(omega) är jämn. Omegat_0 = pi iff 2pi f_B t_0 = pi iff f_B 2t_0 = 1 iff f_B = 1/(2t_0) Här har vi alltså sambandet mellan frekvensområdet och tidsintervallet. Vad är relativ energi från frekvenser i intervallet -Omega <= omega <= Omega ? Alltså: Vad är detta? (1/(2pi) int_-Omega^Omega |F(omega)|^2 domega)/E , där E är total energi: E = int_-oo^oo (f(t))^2 dt = int_(-t_0)^(t_0) 1^2 dt = 2t_0 (1/(2pi) int_-Omega^Omega |F(omega)|^2 domega)/E = 1/(2pi) int_(-pi/t_0)^(pi/t_0) (2sin(omegat_0)/omega)^2 domega = [ u = omegat_0 => omega = 1/t_0 u => domega = 1/t_0 du] = 1/(2pi)*4*t_0^2*1/t_0 int_-pi^pi (sin^2 u)/u^2 du = 2/pi *t_0 int_-pi^pi (sin^2 u)/u^2 du = t_0 4/pi int_0^pi (sin^2 u)/u^2 du Mathematica säger att ovanstående är ~= 1.805*t_0 (det finns inget sätt att beräkna integralen exakt, utan Mathematica gör det approximativt) Obs! E=2t_0 betyder att energin är tidsdimensionerad, ta detta till hänsyn när du integrerar. Ger: E ((-Omega <= omega <= Omega))/E larr Energin som ligger i intervallet ~= (1.85t_0)/(2t_0) ~= 0.902 = 90.2% , alltså bevarades ca 90% av energin vid bandbreddsomvandlingen.