Föreläsning 2

Elektriskt fält

Givet två laddningar Q och q med avstånd r :

Kraft från Q q: F=1/(4pi epsilon_0)*(q Q)/r^2 iff F/q = 1/(4pi epsilon_0)*Q/r^2
Den stationära laddningen Q alstrar ett elektriskt fält om vi kan observera en kraft mellan dessa.

Om vi nu tänker oss en enhetsvektor (med längden 1) hatr parallell med vektorn mellan Q och q ( vecq-vecQ ) så definierar vi det elektriska fältet genererad av Q som:
vecE=Q/(4pi epsilon_0 r^2)hatr , hatr = vecr/r = vecr/|vecr|
=> vecE=Q/(4pi epsilon_0 r^2)vecr

Fält i vecr från q_1: vec(E_1)=q_1(vecr-vec(r_1))/(4pi epsilon_0 |vecr-vec(r_1)|^3)
Motsvarande gäller för q_2 .

Den så kallade superpositionsprincipen ger vecE = vec(E_1)+vec(E_2)
vecF=qvecE=q(vec(E_1)+vec(E_2))

Men! Vad händer då om vi har flera laddningar?

Flera laddningar

Dessa kan ligga längst en linje, yta, volym.
Givet laddningar av runt 10^-6 C så kan vi räkna med kontinuerliga laddningsfördelningar, ungefär som kontinuerliga sträckor. Sverre påpekar att det inte är helt korrekt, men det funkar bra för approximativa beräkningar.

Exempel på hur man beräknar elektriska fältet givet en viss laddningsfördelning rho i bbb"R"^3
vecE(vecr) = 1/(4pi epsilon_0) int rho(vec(r'))dv'*(vecr-vec(r'))/(|vecr-vec(r')|^3)
Givet en viss laddningsfördelning rho så kan vi alltså beräkna det elektriska fältet. Integralen är jobbig att räkna med, så vi kommer att använda andra metoder istället.

tecken enhet rum
[rho] Cm^-3 bbb"R"^3
[sigma] Cm^-2 bbb"R"^2
[lambda] Cm^-1 bbb"R"^1

Exempel

Givet en tråd 0<=X<=L har laddningstäthet lambda, [lambda]=Cm^-1
Total laddning på tråden: Q=lambda*L . Vi vill veta vecE i punkten x=L+a

vecE=vecE(vecr) söks, där vecr=(L+a)hati; vec(r')=xhati => vecr-vec(r')=(L+a)hati-xhati = (L+a-x)hati
vecE(vecr) = 1/(4pi epsilon_0) int dq(vecr-vec(r'))/(|vecr-vec(r')|^3) obrace(=)^(dq=lambda dx) 1/(4pi epsilon_0) int_0^L ((L+a-x)hati)/|(L+a)hati|^3 lambda dx
obrace(=)^((L+a-x)hati>=0) hati lambda/(4pi epsilon_0) int_0^L 1/(L+a-x)^2 dx = hati lambda/(4pi epsilon_0) [(-1)*(-1/(L+a-x))]_0^L

= hati*lambda/(4pi epsilon_0)[1/(L+a-x)]_0^L = hati lambda/(4pi epsilon_0)(1/a-1/L+a) = hati lambda/(4pi epsilon_0)*L/(a(L+a))

Om a mycket större än L: vecE ~= veci*(lambdaL)/(4pi epsilon_0 a^2) = veci*Q/(4pi epsilon_0 a^2)

Gauss lag

Givet ett elekriskt (konstant) flöde riktat från en yta vecE med vinkel theta relativt (enhets)normalen hatn från ytan.

Definierar flödet 'flux' av vecE genom ytan A: Phi_F = A|vecE|cos theta = |vecE||hatn|costheta*A = vecE*hatn*A (skalärprodukten mellan vecE och hatn ).

Observera att det inte är ett "flöde" i normal mening, men kan räknas på som om det vore det.

Om vi istället har ett klot bbb"R"^3 så väljer vi hatn på sådant sätt att den pekar ut ifrån volymen.
vecE kan variera. Metoden här är att välja en yta dA varifrån hatn och vecE båda utgår. Då får vi det elektriska flödet oint vecE*obrace(hatn*dA)^(dvecA) = Phi_E = Q/epsilon_0 , där oint betecknar integralen över en sluten yta; Q total (netto) laddning innanför ytan.

oint^A vecE*dvecA = Q/epsilon_0, Q laddning över ytan A .

Givet en laddningsfördelning och symmetriegenskaper så kan vi beräkna det elektriska fältet.

Exempel

Vi tänker oss istället en platta så att laddningsfördelningen är statisk. Vi kan beräkna det elekriska fältet på en oändligt stor platta mha Colombs lag, vilket kommer att ta en halvtimme. Men! Med Gauss lag så kan vi göra det på 5 minuter. (#hype)

sigma ytladdningstäthet, sigma>0

Vi har inget elektriskt fält längst planet (detta iom att skalärprodukten av vecE och hatn blir noll.)

Vi tänker oss en cylinder som går genom planet. Toppen av cylindern är ovanför planet, mitten är i planet, botten är under planet.

Phi_E = oint^A vecE*d vecA = int^"top" vecE*dvecA + int^"botten" vecE*dvecA = "Total laddning inom volymen"/epsilon_0
iff 2AE=(sigma*A)/epsilon_0 iff E = sigma/(2 epsilon_0)

Exempel

Givet en oändligt lång tråd med laddningsfördelning lambda vill vi ha reda på fältet en viss radie r ifrån tråden.
Tråden ger fält radiellt (utåt relativt mantelytan) vilket gör att bidragen kan summeras över små ytor.

Vi tar cylinderresonemanget igen. Tänk oss en (begränsad) cylinder med radie R och höjd L . Toppenytan och bottenytans hatn kommer att vara parallella med tråden iff deras bidrag blir noll.
hatn vid mitten av cylindern kommer att peka utåt (radiellt) och där har vi bidrag!

Phi_E = oint^"cylindern" veceE*dvecA = E*A^"väggen" = E*L*2piR
E*cancel(L)*2piR = lambda*cancel(L)/epsilon_0 => E=lambda/(2pi epsilon_0*R)
A^"väggen" = 2piR*L

vecE = vecE(vecr) = lambda/(2pi epsilon_0*r)*hatr

Obs! Detta stämmer endast när r är mycket mindre än L . Med en oändligt lång tråd L->oo så stämmer det 100%.